I samma brev som Kungliga Serafimerordensgillet bifaller stiftelsens begäran om att lägga ner verksamheten till dess kapitalet återhämtat sig, överlåts huvudmannaskapet för verksamheten på landstinget i Göteborgs och Bohus län. Verksamheten fick enligt Bergius instruktioner enbart drivas med räntan på kapitalet. Nu visar det sig hur rätt Bergius hade när han pekade ut skogen som den viktigaste tillgången och säkerheten för barnhusets fortlevnad. Vid Bergius död uppgick skogen till 496 tunne- och 8 kappland. Genom ett kraftigt uttag av skog kommer ekonomin sakta på fötter igen. Under tiden flyttade den dåvarande lantbruksskolan i Göteborgs och Bohus län från Bärby i Jörlanda till Simmersröd och 251 elever fick sin utbildning här mellan 1907 och 1925. Under de år verksamheten låg nere funderade direktionen för barnhusstiftelsen på framtiden. Några förordade en folkhögskola med yrkesutbildning, förslag från stiftelsen något som helt underkändes av landstinget som icke förenligt med donatorns testamente. Till slut kunde man enas om att ett hem för friska barn från tuberkulösa hem låg närmast Sven Bergius önskan. Detta förslag stöter dock på patrull då ledningen för Ljungskile badhus befarar att en sådan inriktning skulle skrämma i väg de känsliga badgästerna. Trots invändningarna lämnas den 14 juli 1928 ett förslag från stiftelsen till den nya huvudmannen på hur ett återupptagande skulle kunna se ut. Hösten 1932 öppnar barnhuset sina dörrar igen för 25 friska pojkar och flickor från tuberkulösa hem. Stiftelsen ger en engångssumma på 10 000 kr till Ljungs kommun för att uppgradera församlingens folkskola till fullständig A-skola. Knappt hade verksamheten kommit i gång innan barnhuset drabbas av ett nytt stort bakslag. Den 26 juli 1933 brinner mangårdsbyggnaden ner till grunden. Då branden började på dagen kom ingen till skada och mycket av inventarierna kunde räddas undan lågorna. Arkitekten E. Werne i Uddevalla åtog sig att bygga upp huset igen för 70 000 kr och försäkringen täckte det mesta av kostnaderna. 1936 stod det nya huset klart.
Branden 1933 började mitt på dagen, så mycket av inventarierna kunde räddas. Ljungskilefotografen K.G. Henriksson var snabbt på plats och dokumenterade hela händelseförloppet.
På bara några timmar var hela huset övertänt och brandkåren fick inrikta sig på att rädda intilliggande byggnader.
